Brev från Andreas till sin mamma Hedvig

Andreas skriver troligen för första gången till sin mamma Hedvig efter att ha mottagit ett brev från henne som också innehöll lite pengar. Han berättar om vad som hänt honom sedan de skiljdes åt. Ekonomiskt ansvarig för Andresa var en Kapten Bothmer. Han satte honom först i pension en skolmästare och sedan hos en präst i Nettlerede utanför Hannover som hade stort inflytande på Andreas. När ekonomiska stödet från Bothmer helt upphörde kunde Nebel inte behålla Andreas utan förde fram saken för den svenska ministern i Hannover. Till slut kommer han till Stockholm och under ansvar av statssekreterare Qviding. Han läser navigation och tar jobb som sjöman. Han råkar ut för två skeppsbrott efter varandra vi Skagen. Första gången drunknar 4 man.  Han har varit ute på några längre resor bl.a. till Ostindien och Argentina och när brevet skrivs har han tagit värvning på Kristianstads regemente.

Christianstad d 4 de november 1832

Min goda ömt älskade mamma!
Tusende gånger ber jag min goda mamma om förlåtelse för det jag är allt för oförmögen att tillfyllest beskrifva den glädjen så väl som min ödmjuka tacksamhetskänslor mitt hjerta känner sedan jag erhöll min goda mammas första hugnesamma bref med innelagde penningar, för hvilka jag är min mamma mycken mera tacksamhet skyldig än hvad jag här kan teckna. Min goda mamma nämner uti brefvet, gärna vill höra något om hvad mig hänt sedan vi skiljdes. Den Captain som mottog mig i Tyskland, satte mig i pension hos en skolmästare vid namn Willers i byn Mustern ½ mil från Ratzenburg, hvarefter han reste till sitt gods Bothmer. Efter 1½ års vistande hos förenämnde skolmästare, som ej kunde förmå Bothmer att betala den för mig överenskomna pensionskostnaden skickades jag tillbaka till Captain v. Bothmer som genst ställde om att jag kom i pension hos en prest i Nettelrede 4 mil från Hannover, som heter Nebel. Att tillfyllest berömma denna mannen i anseende till den flit oförtrutenhet och kärlek han hade till mig är för mig omöjligt; dock skall jag till en tacksam åminnelse efter honom, så hädanefter som hittills af alla mina krafter oryggeligen följa hans uti alla skiften för mig så hugneliga som tröstande samt uppmuntrande lärofader. Smärtande är hågkomsten för mig, att hans mot mig bevista välgärningar och nitiska hansdledning av Bothmer icke på ringaste sätt vedergäldes, som av följande kan slutas. Denne för mig så dyrbare man gjorde mig skicklig att för första gången den 14 de april 1822 undfå Herrens heliga nattvard. Några dagar derefter berättade han med mig med deltagandets tårar att min förr så rika och förmögne gynnare Bothmer var kommen uti en mera beklagansvärd ställning än jag emedan han icke allenast sin förmögenhet till njutande af förhatliga och samvetsgnagande nöjen således hade jag intet att förvänta någon hjelp af honom ej heller Nebel den ringaste vedergällning för den mödan han gjort sig att uppfostra mig, härtill gjorde han ett löfte, att lika fullt behålla mig hos sig tills han kunde öppna mig väg för framtiden; han höll sitt löfte och tvenne månader föflöto under fruktlöst bemödande tills omsider han fattade det beslut, att för Hertigen av Cumberland i Hannover framställa min dåvarande belägenhet som var beklaglig, , med åtföljande böner att för mig måtte beredas någon utväg. Detta hans steg var för mig alldeles ovetande ända tills den dagen han erhöll ett bref af innehåll; att vi dagen därefter begge skulle infinna oss i Hannover hos svenska ministern, som berättade att han hade skrifvit till Sverige angående mig och att han hade erhållit bref tillbaka det jag skulle komma till Stockholm samt att Hertigen i Hannover till den ändan betalt resan derifrån till Hamburg och vid framkomsten till Hamburg öfverlämnade den postvagnen åtföljande postmästaren mig till den svenska ministern, således efter ett ömt rörande afskedstagande utaf den i mitt minne odödlige ädelmodige välgöraren Pastor Johan Jyrgen Nebel måste jag ½ timme efter vår ankomst till Hannover sätta mig på postvagnen, som derifrån kl 12 afgick och tvenne dygn derefter anlände vi till Hamburg der jag inqvarterades i fyra dygn, då lägenhet med svenska sjöCaptainen J P Bröms utaf svenska ministern mig tillsades, som jag ock genast begagnade samt efter 6 veckors ständigt seglande ankommo vi den 2 dr sept 1822 till vårt kära fäderneslands hufvudstad der denne till resekostnadernas erhållande för mig så nitiska sjöCapt först efter trenne veckor så oupphörligt spanande  erhöll upplysning, det an Statssecreter Qviding var omvårdnaden om mig uppdragit. Den senare fann det för mig vara beqvemligast, att med bemälte sjöCapt göra en öfverenskommelse, om en viss månadspenning för vilken jag erhöll tillträde till hans bord, samt logis och jag måste gå i tyska skolan därstädes för att lära mig svenska språket hvarutaf jag icke ens förstod det ringaste dock lärde jag inte något därutaf emedan svenska aldrig taltes där och den öfriga undervisningen var jag god kännare uti förut, men utaf omnämnde sjöCapt för mig mycket ömmande fru lärde jag mig genom ett flitigt jollrande med henne snart svenska språket; 1823 om våren måste Capt Bröms åter till sjöss emedan hans fru var mycket sjuklig, så kunde hon icke åtaga sig, att för mig hos vederbörande framställa och utbekomma hvad för mig erfodrades under hans frånvaro, hvadföre Capt Bröms föreställde Statss. Qviding nödvändigheten att inaccordera mig hos någon annan, men denna bad Captainen att inviga mig håg för sjömansyrket och för att däruti vinna praktik måste jag gå ombord med samma Capt. som förde brigaden Albertina lastad med jern och plankor. Den tredje maj gick vi under segel för att gå London der vi lossade lasten och togo barlast hvarefter vi fortsatte resan till St Ybes (nu Setual?) efter salt hvarmed vi gingo hem till Stockholm, dit vi anlände vid slutet af Sept. men det drog så långt på tiden innan lasten vardt lossad, så att Briggen blef vinterliggande i Stockholm. Nu kom jag åter att bo hos samma Capt som af Qviding tillsades att låta mig gå uti Navigationsskola som ock skedde. Efter tvenne månaders förlopp tog jag examen och gick 1824 d. 6 Maj åter till sjöss, med samma Capt och brigg till Lissabon, hvarifrån vi kommo tillbaka samma år i början af September då jag åter fick repetera hvad jag vintern förut hade lärt. Stats s. Qviding vardt president och öfverlemnade därför besväret att drag försorg om mig åt  en Stats s. Arnell en oförskämd bof, ty hvar gång Capt Bröms kom till den förre för att anhålla om hvad för mig erfodrades så mottogs han mycket vänligt samt gick aldrig ohörd derifrån, då Arnell deremot nästan var färdig att visa honom på dörren, och bemötte honom ganska oanständigt hvarföre han vardt så förtretad att han aldrig mer gick dit, utan jag måste när jag var i behof af något och många gånger istället för att erhålla hjelp fick höra en myckenhet föreställningar att de för mig utbetalte summor voro redan så stora (som efter hans egna uppgifter verkeligen voro mycket stora) och att den lärdom jag derföre åtnjutit kunde vara öfverflödig att för framtiden förskafffa mig lifvets förnödenheter och borde jag i detta hänseende vara mera tacksam än att vara honom besvärlig. Efter detta hans nådiga yttrande beslöt jag fullt och fast att helldre så godt som möjligt försörga mig sjelf än att tillita en så obarmhertig menniska. Emedan nu Capt Bröms såg för mitt vidare vistand hos sig icke kunna erhålla nöjaktig vedergällning så gladdes han öfver tillfället att hos en ung Capt kallad Edman förande Briggen Birger Jarl recommendera mig för att med honom göra en långresa till Valpariso i provinsen Chile förbi Cap Horn (Amerikas sydligaste udde). Detta tillbud antog jag med en oförliknelig förnöjelse emedan jag derigenom såg mig framdeles icke behöfva tillita obarmhertiga menniskor, men vi kommo ej längre än till Rio de Janeiro. 1827 om hösten kom vi tillbaka och mig berättades genast vid hemkomsten, att Stats s . Arnell var landsförvist efter att först hafva förstört för kronans räkning öfver 80.000 Rd r Bco. 1828 om våren gjorde jag en resa med Capt Claase förande Briggen Concordia först till Nantes i Frankrike sedan samma år med samma Capt en resa till Calcutta i provinsen Bengalen i Ostindien hvarifrån vi återkommo 1829 om sommaren 14 dagar derefter gick jag som styrman med Capt Rommare förande Galiasen Hoppet till Oporto i Portugal och vidare till Götheborg. Frossa och feber, som vid ankomsten dit hade plågat mig i trenne veckor tvang mig att stadna qvar på dervarande sjukhus en tid af 9 månader. 1830 gick jag först ut med ett engelskt skepp The Sun kallat men vår resa varade icke längre än tvenne dygn då vi förlorade på Skagen fyra man drunknade vi öfvriga blefvo bärgade dymedelst att vågorna kastade oss på land. Fyra dygn derefter voro vi åter i Götheborg. 6 dygn efter vår ankomst gick jag åter till sjöss med en amerikansk Capt Edvardsson kallad och Briggen Philadelfia, denna resa varade i fem dygn då vi förlorade på samma ställe som förut men denna gång blefvo vi alla lyckligen bergade och kommo öfver till Götheborg tillbaka. Straxt efter ankomsten dit gick jag ut som constapel med en Capt som heter Stålhandske förande Schonerten Hoppet med honom var jag först till Tanger på Barbaritiska kusten, derifrån till Gibraltar sedan till Cadic i Spanienderifrån till Tanger och sedan hem till Götheborg. Begge skeppsbrotten beröfvade mig det lilla jag hade förvärfvat mig men läto mig behålla ett lif, som sedan den tiden ofta har varit sjukdomar underkastat. 1830 d. 14 Decemb kom vi hem med Capt Stålhandske och emedan inga fartyg gingo på fart till sjöss, så företog jag mig att först gå till Carlshamn och sedan Stockholm. Men när jag kom hit till Christianstad öfvertalades jag, att gå in vid detta regemente, för hvilket jag då icke hade någon afsmak. Den 4 de maj 1831 blef jag således stadnande här nu är ett år förflutet sedan jag befodrades till constapel likväl utan lön emedan ej mer än 13 constaplar vid hvart batteri lönas och jag är sedan för kort tid då en Constapel tog afsked den 14 de i ordningen således får jag vara den förutan tills någon af de äldre faller undan hvilket torde dröja länge ännu. Så framt Guds behag är att skona mig från sjukdom, så ämnar jag taga förste Constapels examen innan jul.
Andreas v. Holst