Emilia föder sitt sista barn

Emilia födde många barn och älskade barn men det slet på hennes kropp. Nedan berättar Saga om hennes sista födsel.

Själv minns jag henne som en hårt böjd, nästan invalidiserad, gammal gumma och då var hon inte gammal. För när jag räknar efter så kan hon inte ha varit mer än på sin höjd  60 år och det tycker ju inte nu är någon ålder. Men när hon fick det sista barnet. De delade en sådan där stor tvåmanssäng och när hon fick det sista barnet så väckte hon sin make och sa: "Nu Elmblad får du gå efter hjälp". Men han  var ju rätt van vid detta så han vaknade inte riktigt utan han vände sig bara lite på sidan och sa: "Åh det är väl inte så bråttom".
Det lät hon inte säga sig två gånger. Hon låg bredvid honom. Födde barnet och klippte av navelsträngen. Lindade det och när farfar vaknade på morgonen så räckte hon fram barnet och sa: "Här har du barnet Elmblad". Hon visste inte då att hon gjorde något som man inte fick göra. För det kallades att föda i lönndom och det hade man inte rätt när man kunde skaffa hjälp. Hon straffades också med denna svåra sammandragning på något sätt av sin kropp. Så hon gick aldrig upprätt efter det barnet mer.